Frost Mot Eld

Eld som glöder, värmer, bränner
Frost som kyler, biter kall
Ensamt stå de lugna, tysta
Ej vet de vad som komma skall
Men när de möts, då startar striden
Likt krigare de kämpar grymt
De ångar, fräser, spottar, ryker
Tills ångan stiger och striden skymt

Jorden skälver när Midgård brinner
Einhärjar stiger fram
Frosten biter ej Muspels söner
Som vandrar med tunga steg
Ur askan sprungna, i eld blev döpta
Svarta flammor som slickar mark
Elden bränner ej Odens söner
Då galdrar ristar nid

Åskan ljuder från nord till syd
När flamma slår mot is
Sol har slukats, mörker fallit
Den stora ulven har släppts loss

Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag
Där krafter möts och släcker liv
Till dödens toner
Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld

Vintervinden griper tag i alla kämpars hjärtan
Gudar skådar från helig mark
Alla världar fylls av ändlös fruktan

Gudar, skänk oss era krafter
Till frost och eld

Efter allt som förtäljts och efter allt som gjorts
I Muspelsöners spår syns endast aska och sot
När världar brunnit, domen gavs av frost och eld
I dödens tomma, kalla däld

Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag
Där krafter möts och släcker liv
Till dödens toner
Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld
Einhärjar vandrat framåt mot tidens sista slag
Där krafter möttes, släckte liv
Till dödens toner
Surts söner brände livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld